Förlossningen med Haeley
Kategori: Allmänt
Here it goes!
Eftersom flera stycken har frågat om jag ska skriva om förlossningen så valde jag att skapa en ny blogg..
Hade fått tid till 9.30 på Valborg för igångsättning på förlossningen. Vecka 42+0
Kommer dit, får ligga med ctg ett tag och allt såg bra ut.
Fick vänta lite i dagrummet innan läkaren skulle göra sin bedömning och bestämma vilken igångsättningsmetod som skulle ges.
Ballongkateter blev det, tack och lov slapp jag cytotec för att jag tidigare blivit snittad, hade ändå vägrat den metoden.
Kl 13.30 sattes den in, var allt annat än skönt när dom började fylla upp den med vätska.. inuti..mig. Aj.
Sen kom en väldigt låååång väntan, många olika barnmorskor och sköterskor som kom och gick under tiden man låg där i förlossningssalen.
Rum nr 4, enda som störde mig med rummet var att det inte fanns egen toalett.
Borde finnas på alla rum där, fanns två utanför men det var lika långt till dom båda och som gravid kissar man ju inte sällan direkt.
Lyckades somna runt 23 på kvällen, och sov till 01 när en barnmorska kom in och berättade att om en halvtimme skulle ballongen ut.
Yay, tänkte jag.. Äntligen kanske det händer något..
Efter ca 1 timme kommer det lite värkar, som inte var så farliga..
Dom eskalerade rätt snabbt till väldigt täta och onda.
Vid 03 fick jag lustgasen.
Sen vid 04 blev det Epidural.
Den tog inte riktigt, så jag kände väldigt mycket ändå.
Satt och målade i min målaarbok mellan värkarna, det var rätt skön avslappning.
Ungefär vid 5.30 är jag helt slut så både jag och Stefan beslutar oss för att försöka sova lite.
Stefan satte igång nå lugnande ljud på mobilen och satt med lurar, sa åt honom att bara ha ena i för annars hör han inte mig om jag ropar.
Jag hann aldrig somna, fick så ont i magen så jag tänkte att jag nog behövde bajsa.
Sätter mig på toa.. Nada händer. Börjar få panik för jag får mer och mer ont.
Går ut och ber om en Microlax.. för det ska väl få igång det hela.
In på dass igen..
Nepp.. Noll och nada händer.. tar i för kung och fosterland.. sitter där inne och störtbölar i ren panik i nästan en timme.
Till slut får jag nog och lyckas resa mig upp för att gå ut därifrån.
Möts av en drös av personalen..
Berättar att jag inte kan bajsa och att jag bara får mer och mer ont.
- Det är inte värkarna du känner? frågar barnmorskan.
- Nä, nä, jag är nog bara skitnödig..
Dom frågar hur ofta jag får ont, förklarar att det bara är sekunder nästan emellan.
- Du är ju på väg att föda, skriker dom!
(Anledningen till att jag trodde att jag behövde gå på toa är för att hemma vid minst 3 tillfällen så har jag trott att det varit värkar men i själva verket så behövde jag bara gå på toa för nr 2)
Det blev en jävla fart in på salen, för tydligen hade jag krystvärkar!
Fint att man suttit och tagit i som satan inne på toa, hade ju kunnat föda där inne och inte fattat ett skit av vad som hände.
Tänk om det bara sagt plopp i toan där.. Skrämmande tanke alltså.
Kommer in på vårat rum, där sitter Stefan och TVÄRSOVER, med båda lurarna i öronen..
Han fick nog en chock när han såg all personal och jag som står och gråter hysteriskt.
Sen sattes några timmars helvete igång.
Epiduralen fylldes på men funkade inte alls.
Jag var hysterisk, var riktigt otrevligt och skrek och grinade för fullt.
Kan nog lova att hela avdelningen hörde mig, fanns det en stackars förstagångsföderska där så lär den människan blivit extra skraj.
Vägrade krysta typ, knep emot så in i helvete ett bra tag där.. Lustgasen funkade inte, eller snarare.. Subban stängde väl av skiten för att jag var otrevlig.
Stefan såg iaf att den inte var på på vid minst 1 tillfälle.
Gjorde ju inte saken bättre att varje gång jag försökte krysta så hade barnmorskan dessutom sin hand inuti mig för att försöka "hjälpa" till.. Skrek till henne ett antal gånger att hon skulle ge fan i att ha sina händer där för det hjälpte liksom inte ett jävla skit.
Till slut fick jag ge med mig och faktiskt klämma ordentligt, tog nog 4 krystvärkar på sin höjd och sen var hon ute.
Trodde man att det var över där så trodde man ju fel..
Sen ska den där förbannade moderkakan ut också, usch..
Ja inte var det slut där heller.. Nu skulle man sys också. The joy.
Fick någon bedövningsspray på, fyfan.. Sved som fan.. Var säkert ren sprit för att jävlas.
Kan ju tillägga att jag avskydde hon som förlöste mig.. Liten taning blond en som jag inte minns namnet på..
Så.. föda utan bedövning var ju en erfarenhet.
Hur fan man kan välja att inte ta bedövning ? Fyfan.. Nötter ;)
9.40 kom Haeley.
4150 gram och 52 lång :)
Efteråt fick Stefan följa med Haeley till avdelning 69 för att kolla henne lite extra, dom tyckte att hon var för grinig och tvär..
Jag fick inte följa med då jag var tvungen att lyckas kunna kissa själv först.
Det gick då inte, fick kateter till slut då jag mådde illa och var rejält blek.
Fick "skjuts" med rullstol ;)
Vi hade glömt att bort att fästa upp nålen på tavlan över födda barn så det fick jag göra.
Haeley blev 5:e barnet 1:a Maj och 3:e tjejen som föddes.
Fick åka bort till avdelning 69 till slut, där vi fick sitta och glo i några timmar.. Minimum är att man är där under 4 timmar för koll.
Förblödde lite på golvet när jag skulle resa mig upp en sväng, Bah, det hände en olycka här.. Oops.
Sen fick vi äntligen åka upp till BB, rätt fullsmockat där med folk.. Mycket barn som fötts.
Fick dela rum med en annan tjej, med världens lugnaste bebis.. Tyckte lite synd om dem för Haeley var inte så tyst ;)
Var väldigt mysig och trevlig personal på BB i Västerås alltså.
Där låg jag ju aldrig med Jaxon då vi var på avdelning 69 då under en vecka.
Det var så skönt att dom inte var på mig om amningen.. för jag hade sagt det långt innan att jag inte kommer att amma.
Men, så fort hon var född så ändrade jag mig och provade amningen ändå. Det funkade någerlunda iaf.
Fram tills för några dagar sen, då sinade mjölken totalt.
Det var för mycket jobb då Haeley inte fick tag ordentligt, så jag köpte amningsnappar, men innan man väl hade hunnit fästa dit en sån så hann hon bli hysterisk och flaxa med armarna så den åkte av.
Men jag provade iaf denna gången.
Matglad liten en som äter 90 ml med två timmars mellanrum.. ibland med kortare mellanrum.
BVC var här på hembesök i Onsdags, hon hade ju gått ner 400 gr på BB men nu var hon nästan uppe i sin födelsevikt igen.
Sådär, det var nog allt.. Har säkert redan glömt någon detalj, borde ha skrivit detta dagen efter förlossningen istället.
Nu har jag ju fött vaginalt och fått akut snitt, vet inte riktigt vad som var värst men inget av dem är fan skönt.
Enda fördelen med vaginalt är att man inte har lika ont efteråt.
Nu 2 veckor senare känns det knappt som om jag varit med om en förlossning.
Det där får nog räcka.. ;)
Tjoflöjt!
